Malmö Roddklubb
Slussplan 1
211 30 Malmö
040-12 24 56
l
l
l
l
l
l
l

 

 

Historia
Klubbens stiftare
Ordföranden
Båthuset
Båthusen genom tiderna
Klubbens färger
Svenska mästare
Svenska juniormästare
Olympier
Olympiaden 1912:
  Del 1 - Jack Farrell
  Del 2 - Förberedelser
  Del 3 - Uttagningar
  Del 4 - Kvalheat
  Del 5 - Finaler
  Del 6 - Resultat
  Del 7 - Epilog
Artikellista
Bildgallerier
 
 
 
 

Olympiaden 1912: Del 4 - Kvalificeringsheat

 

Av Göran Buckhorn

Det var från början tänkt att de olympiska roddtävlingarna på Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm skulle vara i dagarna två, men när anmälningstiden var ute räknade arrangörerna in inte mindre än 45 deltagande båtar från 14 nationer – världens största regatta. De två dagarna fick utökas till tre, med början onsdagen den 17 juli.

Australiens åtta 1912
Australiens åtta.
 

Banan de första 1.000 meterna var rak och därefter följde en svag böjning. Den hade god plats för två tävlande båtar. Från Djurgårdsbrunnsviken till Torstensonsgatan hade man byggt en stor läktare så att åskådarna skulle kunna följa den s.k. inrodden, de två båtarnas strid in i mål. Eftersom både Militärbadhuset och Djurgårdsbron, hindrade publiken från att se loppet från start, hade arrangörerna uppfört två signalmaster vid målområdet som berättade båtarnas inbördes placering vid 100-, 500-, 1.000- och 1.500-metersmarkeringarna. Det vackra vädret, som kom att ge Stockholmsolympiaden namnet Solskensolympiaden, var inte allestädes närvarande under roddtävlingarna, vilket var en lättnad för roddarna. En svag vind bäddade i stället för att goda tider var att vänta.

 
Första starten var kl. 11.00 då det första heatet i inriggad fyra skulle gå av stapeln. Roddklubben af 1912 skulle möta norska Kristiania Roklub. Den svenska besättningen rodde säkert och överlägset, och segrade med två båtlängder på tiden 7.51,5. Den andra svenska inriggaren från Göteborgs RF hade lottats mot en svår dansk motståndare, Nykjøbings paa Falster RK. Även om göteborgarna visade gott gry, tog starten och ledde fram till Djurgårdsbron lade danskarna in en slutspurt som svenskarna inte kunde svara på. Den danska segertiden löd på 7.52,0. I det tredje heatet var den franska båten chanslös mot Ormsund Roklub från Norge.
Silverfyran 1912
Den skånska besättningen i inriggade fyra med styrman: från fören T. Rosvall, W. Bruhn-Möller, C. Brunkman, H. Dahlbäck och coxen W. Wilkens.
 
Klockan 12.00 gick det andra loppets första heat, där franska Société Nautique de Bayonne mötte tyska Sport Borussia i åtta med styrman, och där det sistnämnda laget avgick som segrare på tiden 6.45,0. Andra heatet i åttan mötte den fåtaliga hemmapublikens intresse då Göteborgs RK skulle möta Sydney RC. Naturligtvis hade det svenska laget ingenting att sätta emot årets Henleyvinnare, som lugnt ”paddlade” ifrån göteborgarna efter 500 meter. Australiernas segertid löd på 6.57,0.

I tredje heatet segrade Berliner Ruder Verein över den ungerska båten med en och en halv längd. Tid 6.42,0. Det fjärde heatet i klassen förväntades bli det mest spännande: Leander skulle möta Argonaut Rowing Club från Toronto, Canada. Båda båtarna hade ett högt tempo från början och höll omkring 43-takt. Torontolaget, som hade tävlat vid Henleyregattan men slagits ut av Sydney RC på ett tidigt stadium, visste vad som gällde. Om man överhuvudtaget skulle ha en chans mot Leander måste man gå ifrån redan i starten och därefter hålla ledningen – men givetvis ville engelsmännen annorlunda. Leander ledde med en halv båtlängd vid rodda 500 meter, en längd vid 1.000-metermarkeringen, då man gick ned i takt, vilket gjorde att Canada lade mer kraft bakom årorna och faktiskt var i jämnhöjd med sin motståndare vid 1.500 meter. Då ökade emellertid engelsmännen takten och spurtade över mållinjen på den bästa tiden 6.22,0.

I tredje heatet ledde Robert C. Bourne, stroke i New Collegebåten som bara två dagar tidigare hade firat sin 24:e födelsedag, sina mannar till en klar seger över Norges åtta. Lottningen hade gjort att Roddklubben af 1912 vann på walk-over och ”paddlade” ensam över banan på 7.05,0.

Nästa båtklass var singelsculler med starttid kl. 15.00. Ingen svensk båt var anmäld, men bland de nordiska länderna hade både Finland och Danmark en representant, M. Haglund respektive den duktige M. Simonsen. I sitt heat hade Haglund ingen chans mot Everard B. Butler från Canada, medan Simonsen enkelt segrade över österrikaren Sonrek. Bästa tiden, 7.44,0 hade skotten W.D. Kinnear som hade en och en halv båtlängds försprång i mål till sin motståndare, tysken K. Hoffman. När Kinnear rodde i sin vanliga båt hade han inga som helst problem med sina motståndare.
E.B. Butler Canada
Everard B. Butler, Canada.
 
Efter singelscullerheaten var det åter dags för båtklassen inriggad fyra. Dahlbäcklaget gick ut mycket lugnt mot Ormsund, som tilläts leda de första 1.000 metrarna. Därefter tyckte Dahlbäck att det var nog och gick upp i takt, svenskarna var jämsides, men norrmännen ville inte ge sig utan lade på en spurt, vilket tvingade svenskarna att ta i än mer, och de var först över mållinjen, en knapp längd före de kämpande norrmännen. Tid 7.39,2. Nykjøbings paa Falster RK hade walk-over, tog det lugnt och inkom på 7.59,2.

I heaten för de utriggade fyrorna hade lotten gjort att tre lag segrade på walk-over: danska Polyteknisk Roklub, Norske Studenters Roklub och Thames RC. Finland besegrade Frankrike, Kristiania RK slog lätt Germania från Österrike, medan Københavns RK kämpade en bitter strid mot Belgien, vilken det sistnämnda laget vann. Lagerlaget från Vaxholm var chanslöst mot tyska mästarna Ludwigshafen RV.

Första roddagens sista heat släpptes iväg kl. 20.20. Den som hela dagen hållt i startpistolen, stående på en flotte – döpt till S:t Helena – var ingen mindre än den kände skådespelaren Axel Hultman, som hade ett förflutet i Mälareroddklubben och i Stockholms RF. För den sistnämnda klubben hade Hultman 1890 ingått i juniorlaget som kallade sig ”Portvinslaget”.
Stockholms RFs båthus under tävlingarna.
Båtplatsen vid Stockholms Roddförenings båthus.
 
Den andra tävlingsdagen för rodden bjöd på än mer gynnsamt väder. Några moln täckte den heta solen, och en vind kom in föröver på båtarna. De första heaten var i singelsculler, där den fåtaliga publiken med spänning väntade på striden mellan Simonsen och Butler, men man fick vänta förgäves, ty dansken dök aldrig upp, så kanadensaren vann på walk-over. Två heat blev dömda till omrodd då en av de startande i varje heat korsade sin motståndares bana. Efter omrodden stod det klart att belgaren Polydore Veirman och ryssen Maximilian Kusik gått vidare. Skotten William D. Kinnear slog enkelt tysken Martin Stahnke i det sista heatet för singelsculler, men det var nära att Kinnear hade spolierat sitt vidare avancemang när han nästan rodde in i en bropelare, men nu gick det lyckligt. P. Veirman hade redan olympisk vana, då han var en i åtta med styrman från Royal Club Nautique de Grand som tog silver för Belgien vid spelen i London 1908.

I loppet för utriggade fyror slog Københavns RK Finland, medan Thames RC inte hade några problem att slå Norske Studenter, trots norrmännens utmärkta rodd. Dock, Norge fick på sätt och vis revansch eftersom det andra norska laget, Kristiania RK, efter en strålande prestation besegrade Belgien i ett lopp där båda lagen rodde mycket vackert. Lotten hade avgjort att Ludwigshafen RV segrade på walk-over; det tyska laget tackade genom att paradro över banan.
Danmark vs Finland
Københavns RK från Danmark besegrar Finland.
 
Klockan 16.00 var det äntligen dags för åttorna: svenskarna skulle upp till bevis. Motståndaren var New College. Besättningen i Roddklubben af 1912 såg självsäkra ut där de brunbrända, kraftiga och i ypperlig form och med vita hattar och tröjor satte sin båt i vattnet på andra sidan pontonen, där engelsmännen en stund tidigare satt sin farkost i sjön. Efter att alla roddarna snörat fast sina fötter i fotsparkarna, skruvat åt överslagen i svirvlarna, satte sig styrmännen på sin respektive coxplats. De hade båda en liten megafon över munnen som satt fast med en rem över nacken. Strax efter att åttorna lämnade pontonen gick några av flottans ångslupar ut för att som grå paddor följa båtarna upp till start. Ångsluparna var överfyllda med funktionärer och pressfolk. När de båda åttorna rätat in sig vidtog startkommandona från den rundnätte ”Napoleon” på sin ö.
”Äro ni klara? – Are you ready?”, och sist på det internationella roddspråket, ”Êtes vous prêts?”
Hultman höjde pistolen – PANG!

Snabbast iväg var den engelska båten. Bourne hade genast sina roddare med sig. Även i starten, då lagen försökte få upp farten på båten så snabbt som möjligt genom korta, snabba drag, sög engelsmännen i med långa, lugna drag. Efter en stund ven det om deras åror, vilket tydde på självsäkra drag utförda av trygga roddare, sådant som engelska roddtränare i decennier inpräntat i sina roddare: ”make the boat sing”. Det sjöng inte om den svenska båten. Man blev överrumplad när engelsmännen bara stack iväg redan från start. Dahlbäck drabbades litet av panik och vispade upp takten i 38-40, vilket bara fick effekten att roddarna rusade på slejdarna vilket drabbade vattenarbetet. Bourne bibehöll sin lugna, men kraftfulla rodd och vid 500-metersmarkeringen låg svenskarna en halv båtlängd efter. Dahl­bäck gick ner i takt för att få ordning på lagets årföring, vilken också blev bättre, men det betydde inte att man tog in på New College, som hade fördelen att se sin motståndare bakom sig och på så sätt hålla dem under uppsikt. Vid 1.500 meter hade den engelska båtens försprång ökat med en båtlängd.

Svenskarna rodde mycket bra och lade in en spurt i hopp om att engelsmännen var trötta, men avståndet mellan båtarna blev detsamma även de sista 500 metrarna och in i mål. New Colleges segertid löd på 6.19,0. Roddklubben af 1912 var en dryg längd efter. Välvilligt applåderade publiken på läktaren vid målet de bägge lagen. Det engelska för dess tjusiga roddstil och överlägsenhet, och det svenska för att man verkligen hade försökt ge New College en match. Månader av träning räckte inte till för att det svenska laget skulle nå enda fram till olympisk final i åttan. Förmodligen kändes det extra tungt för de fyra skånska roddarna som visste att de inom loppet av tre timmar hade ytterligare ett lopp att ro, i inriggad fyra.

Nästa heat var mellan de tyska båtarna från Berliner RV och Sport Borussia. Berliner RV rodde kanske inte vackrast av de två, men kraftfullas, vilket fällde avgörandet. Man ledde från start till mål. Sport Borussia var två båtlängder efter sina landsmän i mål.

För svenskt vidkommande var kanske det intressantaste loppet det med svenskt deltagande, men ur ren sportslig synvinkel måste heat nummer tre i åttornas klass, slå det mesta: Leander Club mot Sydney RC. Vid Henleyregattan den 6 juli hade den australiensiska båten slagit den engelska med en båtlängd, vilket måste ha skakat den engelska roddsporten i dess grundvalar. Första gången en roddlag kom från ”down under” till Europa, slog man ett lag från vad som roddvärlden ansågs vara den förnämsta och mest traditionstyngda klubben. Nu hade engelsmännen chans att reparera sitt tidigare ”misstag”. Samtidigt måste det sägas, att Sydneys åtta verkligen var bra. Man hade vid Henleyregattan inte bara slagit Leander, man hade också på sin väg till finalen besegrat Canada och New College. Heatet som nu förelåg på Djurgårdsbrunnsviken var egentligen den olympiska final som de båda topplagen hade hoppats på.
Leanders åtta
Leanders åtta.
 
De vitklädda engelsmännen, som låg närmast Djurgårdssidan, fick en bra start, men de ljusblåklädda roddarna från Sydney låg högre i takt, omkring 38, och ledde efter några årtag med en båtspets. Vid 500-metersmarkeringen hade den australiensiska båten ledningen med tvåtredjedels längd då man sänkte takten något, vilket gjorde att den engelska båten, som rodde med långa, sugande tag, kom aningen närmare. Vid rodda 1.000 meter ledde Sydney fortfarande, men endast med en kvarts båtlängd som dock höll i sig ytterligare 500 meter. Det var i sanning en strålande vacker rodd och ett spännande lopp. Ingen av roddarna tröttades, ingen kropp började svänga oroväckande av utmattning – alla roddarna följde sin respektive stroke i och ur vattnet med åran. De satt som uppträdda på ett snöre, åkte fram och tillbaka, taktfast malande med sina åror. Leanders mörkröda åror glimmade i solskenet. Vid passerandet av 1.500-metersmarkeringen ledde Sydney RC fortfarande. Skulle Leander än en gång förlora? Plötsligt verkar den engelska båten lägga i en högre växel. Sydney ledde obetydligt när båtarna passerade under Djurgårdsbron. Leanders stroke Philip Fleming beordrade sina mannar till en spurt. Efter 15 årtag var de jämsides med sina motståndare. Spänningen steg. Kunde de australiensiska roddarna hålla emot engelsmännens anstormning? Efter varje årtag kröp Leanders båt tum för tum ifrån Sydneys. Fleming drev upp takten ytterligare. Leanders samroddhet och glänsande teknik gjorde att man kunde gå upp i takt utan att årtagen tappade kraft. Det blev omöjligt för Sydneyroddare att följa med. Leander Club skar mållinjen under publikens jubel trefjärdedels längd före Sydney RC. Segertid 6.10,2. – en strålande tid.
 
Olympiaden 1912: Del 5 - Finaler ... Pil

Artikel Olympiaden 1912, som är en reviderad och utökad version (2005), publicerades första gången med titeln På Jacks tid i boken En gång roddare... (2000). © Göran R Buckhorn